ulrika sandmark - june 2018

"Grottan", blod svett och tårar...

Hade förmånen att få träffa paralandslaget i simning när de hade sin träff på Bosön. Förbundskaptenen Andreas Jonnerholm hade lagt upp ett program som innehöll information kring vägen mot 2020, sömn och mat, diskussioner kring träningsplanering och screeningar. Jag och Kenneth jobbar ju med integreringen av parasimningen så nu var det dags att träffa några av simmarna. Diskussionerna kring träning var väldigt intressanta och det blev lite funderingar kring vilka begränsningar som finns om man har en funktionsstörning samt hur man kan utveckla sim träning och teknik. RF:s resursgäng med bla Emma och Tobias höll i det hela på ett mycket proffsigt sätt…som vanligt. Det finns en gång som går från källaren upp till receptionen på Bosön. Denna gång påminner mig om hur vi i Spårvägen tränade i ”grottan”. Det var en källarlokal som egentligen var en brottarlokal. Den låg precis vid Vällingby tunnelbanestation. Där körde vi löpning i backen ned till lokalen, och vi körde tills vi spydde. Jag som hade astma kommer ihåg hur svårt det var att få luft och hur jag pep i luftrören när jag desperat försökt få luft. Ingen ville dock ge sig.
Mare Nostrum är nu över och resultaten var blandade. Men det finns mycket att lära av tävlingar som denna. Tuff seniorkonkurrens, callrom, resor, att våga hålla sin raceplan, våga tro på sin förmåga osv. De flesta kom hem med nya erfarenheter och de som lärde sig mest var nog de som fikc möjlighet att simma både på morgonen och kvällen såklart. De yngre simmare som var med förra året och då inte simmade finaler på kvällen gjorde detta nu och det var ju ett fall framåt. Konkurrensen var ju knappast sämre.
Kändes skönt att komma hem igen till vårt fina sommarsverige. Men nu är allt som vanligt igen. Regn och kallt. Är på väg mot Värmland och har givetvis packat väskan full med varma kläder och många handdukar för att torka en blöt hund. Glad midsommar på er!