Varför så få kvinnliga coacher?

På väg till Centralen för en konferens och kommer på mig själv med att jag inte kan låta bli mobilen. Slår mig själv på fingrarna och tänker att jag kan sitta still utan att surfa en stund, men så är jag där igen. Och jag är inte ensam. Alla, i min vagn, tittar på sina mobiler. Sjukt!
Inte hälsosamt heller för den delen.
Konferensen handlade om jämnställdhet inom idrotten. Ett intressant ämne som jag inte tänkt jättemycket på. Men jag har ju funderat på varför det inte finns tjejer som tränar simmare i seniorlandslaget. Upp till en viss nivå är det fler tjejer än killar som är tränare, upplever jag. För två år sedan började jag och Anne Forsell samla ihop de tjejer som vi har i svensk simning för ett kvinnligt nätverk. Vi har sedan des träffats c:a 2 gånger per år, oftast vid våra mästerskap över en lunch.
Jag och Anne hade ett projekt 1992 som hette Stockholms tjejer och som vände sig till både aktiva och ledare. Det var uppskattat och vi hade igång ett stort antal ledare/tränare då.
Vore kul att se hur det ser ut i klubbarna. Varför väljer fler killar än tjejer att satsa på en karriär som tränare?
 
Ulla Gustavsson, ordförande Svenska Simförbundet och Stefan Bergh, generalsekreterare i RF
 
Marie Broholmer, svensk idrottsforskning
 
Aerob träning med Diezel, 26 minuter simning i sträck!
 
Vackert i Stockholm
 
Liselotte Olsson och Jenny Svender båda RF